Nu har det hänt igen. Åtminstone nån gång varannan månad eller så kommer min man och frågar om jag har sett hans plånbok eller säger att han inte hittar nycklarna. Den här gången var det de sistnämnda. Oftast har han lagt dem på ett ganska naturligt ställe, bara inte det vanliga stället. Eller så har något råkat halka ur fickan i bilen. Och trots att jag vet det så blir jag lika nervös varje gång. Jag har svårt att hantera försvunna värdesaker. I mitt huvud spelas alla tänkbara scenarior upp. Han har tappat nyckeln på gatan och den hittas av en tjuv som naturligtvis förstår att den hör till vårt hus. Så nu måste vi byta lås. Och hur dyrt är inte det. Helt onödiga pengar, det är ju bara att hålla ordning på sina saker. Att det ska vara så svårt. Och sen kommer de inte ha tid att byta lås förrän nästa vecka törs man lämna huset under tiden? Eller måste man sitta hemma och vakta det? Helt orimliga tankar, jag vet. Men jag kan inte hjälpa det.
Vi hittade nycklarna, såklart. Eller jag hittade dem. De låg i jackan, bara inte i den ficka han brukar lägga dem i.
