Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2012

Bra hårdag

notre dame

Jag hade en bra hårdag idag. För ovanlighetens skull. Så jag fick för mig att jag skulle ta en ny facebook-profil-bild, den jag har är ganska gammal och suddig. Vilket misstag… När jag såg mig i spegeln tyckte jag att jag såg rätt ok ut. Jag är ju ingen skönhet, men håret var ok och jag såg trevlig ut, liksom. Men på bilderna såg jag ju ut som en riktig kärring. Rödmosig, rynkig, glåmig och otrevlig. Ser jag verkligen ut så? Och hur kan det vara så stor skillnad mellan det jag ser i spegeln och det jag ser på fotot? Vissa saker är svåra att fotografera, man får inte med känslan liksom, men ett ansikte… Jag har tänkt på det när det gäller min man också. Han ser bra ut på ”riktigt”, men på foton ser han lite konstig ut, hans ansikte är lite asymmetriskt. Har allt med kemi att göra? Jag tycker om min man som person så därför tycker jag att han ser bra ut? Innebär det att jag tycker om mig själv också?

Read Full Post »

Åka skidor

snö

Jag ska lära mig åka skidor i vinter! Skidskola är bokad till mig och barnen. Äntligen! Det är nästan så att det är pinsamt, att inte kunna åka slalom (får man säga det nu för tiden?), särskilt när man kommer från ett ställe som ligger tillräckligt långt norrut för att ha ordentligt med snö och skidbackar. Mest pinsamt var det i högstadiet och gymnasiet, när det var idrottsdagar och alla kompisar såklart åkte slalom. Själv fick jag göra något tråkigt, som promenera. Det kan ju tyckas märkligt att jag aldrig lärde mig åka som barn, när jag bodde där jag bodde, men det blev inte. Det kan hända att mina föräldrar försökte tidigare, och jag inte ville, men det jag minns är att pappa skulle lära mig åka när jag var 10 år. Men då var jag på tok för gammal för att lära mig, alla klasskompisar var ju också där i backen och åkte hur bra som helst, så jag tyckte bara det var pinsamt. Aldrig att jag skulle våga göra bort mig och ramla och ha mig inför alla dem! Då och senare har jag önskat att mina föräldrar lärt mig tidigare. Som sagt kanske de försökte, jag vet inte, jag har aldrig frågat, men om jag inte ville fick det bli så. Det gäller flera andra saker också, som jag i dag ångrar och tycker att mina föräldrar borde pushat mig mer. Jag har en som är likadan, om han inte kan så vill han inte försöka och lära sig heller. Men jag vill inte att han ska behöva känna samma sak, så jag pushar och pushar och, i ärlighetens namn, kör över honom ibland och säger att han måste. För även om det är jobbigt nu, när han är liten, kommer det bli ännu jobbigare när han är större. Är jag en hemsk mamma?

Read Full Post »

Pengaångest

tempel

Jag får alltid ångest när jag gör av med pengar. Kanske inte när jag köper mjölk och bröd på ICA, men när jag handlar mat för en och en halv vecka, eller kläder till mig själv eller barnen, eller böcker eller vad som helst. Även om det är något som någon faktiskt behöver. Jag får ångest oavsett. Vi är inte fattiga, vi har råd att köpa det vi behöver, men vi är inte rika heller. Och av någon anledning är det jättejobbigt att göra av med pengar. I alla fall efteråt. Under tiden jag spenderar dem kan det vara kul. Någon sorts kick får man i alla fall när man köper saker (inte mat, dock). Men efteråt kan jag ha svårt att somna på kvällen för att jag bara tänker på hur mycket pengar jag gjort av med.

Read Full Post »

Julafton

IMG_1019

Vaknade 2.20 av ”Mamma, när kommer tomten?” Två timmar senare när barnet ifråga äntligen somnat om och mamma är på väg tillbaka till sin egen säng hörs det från den andra barnsängen ”Jag vill inte sova mer.” GOD JUL!

Read Full Post »

Sång

skåne

Man blir så glad av att sjunga! Man slappnar av och kopplar bort alla tankar. Hela kroppen blir mer harmonisk. Är man ledsen och nedstämd innan man börjar sjunga är man garanterat lättare i sinnet och mer positiv efteråt. Tänk att det finns så bra och gratis medicin! Kanske något för läkarna att skriva recept på. Fick mig att tänka på en bok jag läste för ett par år sen. Återkommer om den.

Read Full Post »

Bokbloggar

ros

Jag har varit in på en hel del bokbloggar de senaste månaderna. Det som slår mig mest är att min favoritgenre, chick-lit, är kraftigt underrepresenterad. Det är ändå de som säljs mest, men det är inte tillräckligt ”fint” i litteraturkretsar eller hos litteraturkännar-wannabes. Om de någon gång recenseras är det alltid med någon undanflykt eller ursäkt, det är inte detta som bokbloggaren ifråga läser i vanliga fall, detta är bara ett undantag. Varför? De är roliga, underhållande och lättlästa. Är det inte det som är meningen med böcker, att de ska underhålla? Jag säger inte att alla andra genrer inte är underhållande, det är de, men chick-lit är OCKSÅ underhållande och bra litteratur. Varför måste alla (ok, kraftig generalisering) vara så fisförnäma att de knappt vill se åt chick-lit? Larvigt!

En annan sak jag retar mig på är bloggare som har bokbloggar där det enda de gör är att kopiera in baksidestexten och sen bara två ord om vad de tyckte om den, tex ”Bra, lättläst”. Vad fyller sådana bloggar för funktion? Man får ju lika mycket eller mer information från de företag som säljer böckerna. Å andra sidan finns det bloggar med helt fantastiska recensioner. Recensioner som på ett jättebra sätt berättar om innehållet och vad som är bra och dåligt med boken och får en att vilja läsa den.

Read Full Post »

Galen

Ibland kan jag få sån lust att göra något galet. Eller inte galet, men oväntat, något som inte passar in i Svenssonlivet. Ta med hela familjen och flytta till Spanien. Eller bara lämna allt och själv dra iväg någonstans. Göra något som huvudpersonerna i filmer och böcker alltid vågar göra, resa jorden runt, byta karriär och bli framgångsrik, vad som helst! Jag skulle så gärna vilja bli en sån där filmtant som när barnen flyttat hemifrån gör precis det hon vill göra. Sådant som hon alltid drömt om. Och som går ut på restaurang ensam, som sjunger på gatan och som rensar ogräs naken i trädgården utan att bry sig ett jota om vad andra tycker och tänker.

venedig

Read Full Post »

Older Posts »