Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2012

Frost

Nu är frosten här igen. Och med den alla baciller. Jag är så vansinnigt trött på dem. Innan barnen kom var man förkyld två gånger per vinter kanske. Men nu, sen barnen kom, eller åtminstone sen den äldsta började på dagis, belägras man av baciller från det att frosten kommer till vitsippornas uppvaknande, med en sista släng i maj. Och det är inte bara förkylningar, även om de kanske dominerar. Nu är det ju också magsjuka, vinterkräksjuka, influensa, scharlakansfeber, vattkoppor, nässelutslag, stjärtfluss, lunginflammation, bihåleinflammation, virusutslag, ögoninflammationer och sjukor som ingen vet vad det är. Såklart är det mest barnen som är sjuka, barnsjukdommarna framförallt, men det är ytterst sällan vi föräldrar klarar oss helskinnade från de andra bacillattackerna. Och det är stört omöjligt att få hjälp av sjukvården tycker jag. I år var vi inte ens förskonade under sommaren. Från början av maj till slutet vandrade nån bakterie fram och tillbaka mellan familjemedlemmarna. Efter fyra läkarbesök och en till slut hysterisk mamma fick vi till slut (fel sorts) antibiotika, men bara till barnen. Efter en vilsam september med bara lite snuva hos barnen och halsont hos mamma är nu frosten här. Och febern, rinnsnuvan och hostan.

Annonser

Read Full Post »

Bloggkomplex

När jag nu har gett mig in i den här världen har jag börjat försöka se mig omkring lite på andra bloggar, för att se vad alla andra skriver om. Men efter att ha tillbringat en del kvällar surfandes bland bloggar har jag fått ett gigantiskt mindervärdeskomplex. Jag skriver ju om det jag tänker på och det jag tycker om. Och det mesta jag gör är ju på en väldigt ”låg” nivå, det är ju bara som hobby. När jag då tittar på alla fotografbloggar med helt fantastiska bilder som man kan sitta och drömma sig bort framför hur länge som helst blir jag dels avundsjuk, jag vill också ta så fina bilder, och sen får jag komplex, för jag påstår ju på min blogg att jag tycker om att fotografera och lägger ut bilder, som inte alls är lika fina. Det är väl ingen som vill titta på mina tråkiga bilder. Och alla bakbloggar med fantasifulla och helt makalösa kreationer. Jag tycker om att baka och får ofta komplimanger för det, så jag tror ju att jag gör det bra. Men vad är mina små cupcakes och kakor i jämförelse med åttavåningstårtor och cupcakes med hela landskap på? Och jag älskar ju att läsa och gör det varje dag och tänker att jag kanske kan ge något litet tips. Så läser jag alla bokbloggar, som har tjogvis med böcker på gång, alla precis nyutkomna och så där lagom kulturella och ”rätt”. Då känner man sig ganska töntig som läser chick lit, dussinromaner och pocketutgåvor som släpps långt efter den första releasen. Vad är det för mening med att skriva om en bok som alla stora bokbloggar recenserat för åtta månader sen?

Read Full Post »

Fredag

Månadens sötsak har tema FREDAG i oktober. Jag tänkte först på fredagsfika och tyckte att det var svårt, allt passar ju som fredagsfika. Sen gick tankarna vidare till fredagsmys och något godis att ha i tv-soffan. Det slutade med en kombination, både bakverk och godis. De här hallonkolatartelletterna kanske man inte svänger ihop tio minuter innan man ska äta dem, men de är supergoda!

Hallonkolatarteletter

Smördeg

  • 100 g smör
  • 1 dl florsocker
  • 1 äggula
  • 3 dl vetemjöl
  • smält smör till pensling

Kola

  • 2 dl vispgrädde
  • 1 dl passerade hallon ( ca 170 g frysta hallon)
  • 50 g smör
  • 3 dl strösocker
  • 1 msk vit sirap
  • färska hallon till garnering

Arbeta ihop alla ingredienser till smördegen till en fast deg. Plasta in den och låt den vila i kylen 1-2 timmar, tills den känns fast.

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smör och pensla insidan av tartelettformarna. (Jag orkade inte pilla med det den här gången, så jag använde engångsmazarinformar, men då blev de lite för stora tyckte jag. Små formar är bättre, då kan man äta fler 🙂 ) Kavla ut degen på mjölat bakbord, ganska tunt. Ta ut cirklar av degen och lägg över formarna och tryck ut den i formen. Nagga degen med en gaffel. Grädda i mitten av ugnen 6-8 minuter, tills de får lite färg. Låt dem svalna och ta ur dem ur formarna.

Koka alla ingredienserna till kolan till 120 grader, ca 15 minuter. Häll kolan i formarna och låt svalna. Garnera med hallon.

Read Full Post »

Tålamod

En av mina mindre bra sidor är att jag har väldigt dåligt tålamod. Det yttrar sig ofta genom att jag tröttnar på saker ganska fort. Jag vet inte hur många projekt som jag påbörjat med stor entusiasm, ägnat en hel del tid åt i några dagar, eller kanske till och med ett par veckor, men sedan tröttnar jag på det, och det blir aldrig avslutat. Saker blir liggande och jag tänker att det får vänta till helgen, eller till nästa vecka, och sen blir det aldrig av. Det här gäller bara mina egna hobbyprojekt, viktiga projekt, som att renovera ett rum, och naturligtvis saker på jobbet, slutför jag. Då är jag till och med ganska noga med att det avslutas så snart som möjligt. Men mina egna ryck har nästan alltid en förmåga att bli bara påbörjade. Det spelar ingen roll om det gäller att ordna upp alla papper, en stickning, att lära mig något nytt, träna, eller vad som helst. Det blir aldrig mer än påbörjat.

Därför har jag funderat flera gånger på hur länge kommer jag orka hålla liv i det här innan jag tröttnar. Det kommer komma dagar då jag bara inte orkar skriva, när det inte finns någon tid över för något annat måste göras, när datorn används av någon annan eller jag bara glömmer bort att skriva. Då kommer det bli svårare att motivera sig att skriva nästa dag, och ännu svårare dagen efter det. Nu i början är jag ju ganska entusiastisk, och tänker att jag ska skriva något åtminstone varannan dag, helst varje. Vem vill läsa en blogg som uppdateras en gång i veckan? Men snart kommer jag tänka att jag har ju ändå inget att skriva om idag, jag kommer inte på något vettigt. Innan jag lade upp första inlägget hade jag faktiskt skrivit en handfull inlägg, så att jag hade några att använda när jag tappade sugen någon dag. Ja, framtiden får väl utvisa om det här blir ännu ett av mina projekt som självdör eller om jag lyckas hålla liv i det.

Read Full Post »

Norrköping

Förra sommaren var jag i Norrköping. Det är en vacker stad, särskilt de gamla fabrikerna.

Read Full Post »

Bara vara

Vad skönt det skulle vara att för en gångs skull inte ha något att tänka på hela tiden. Något man måste göra när man kommer hem från jobbet eller på helgen. Varenda dag är det något, antingen något som måste fixas eller uträttas eller någon återkommande aktivitet, men som man ändå måste anpassa sig till på något sätt. Tänk att bara få åka hem och inte behöva tänka på något. Bara göra det man känner för, eller åtminstone det barnen känner för. Att inte behöva tänka på och komma ihåg hela tiden. Att bara få vara.

Read Full Post »

Bokbloggsjerka

Det är tur att bokbloggsjerkehelgen sträcker sig ända till och med måndag, så såna som jag som inte har tid med datorn på helgen hinner vara med också. Frågan den här gången var

Läser du facklitteratur ibland och vad är det i så fall som intresserar dig?
Jag läser facklitteratur ibland, men inte särskilt ofta. När jag läser så är det populärvetenskapliga böcker eller historia, gillade tex Herman Lindqvists serie Historien om Sverige.

Men min absoluta favoritbok är faktiskt facklitterär. Äldst, yngst eller mittemellan – din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig av Elisabeth Schönbeck. En helt fantastisk bok som både är intressant att läsa i förhållande till sina egna barn och hur de kommer formas i förhållande till varandra, men framförallt är den intressant att läsa utifrån sig själv. Jag vet inte hur många aha-upplevelser jag fick när jag läste den första gången. Många var det i alla fall. Nu förstår jag varför jag är så konstig som jag är! Jag skyller allt på det faktum att jag är ett funktionellt endabarn! Mycket praktiskt 😉 Skämt å sido så förklarar boken ganska många saker. Jag kanske är lite konstig, men det kanske inte är så konstigt när jag inte hade något syskon att träna på. Och det är lika fascinerande att läsa om storasystrar och småbröder och komma på att det är därför Anna är sån och Pelle sån och det är därför de där två har varit ett par i evigheter. Har man inte läst den ska man absolut göra det, det går fort dessutom.

Read Full Post »

Older Posts »